yolanda

Heeeeeej!

Alltså först tänker jag börja med att deklarera att min kris är slut, för två anledningar:

1. För att det är mars månad (sa ju att den skulle ta slut i februari ;) )

&

2. För att jag ska åka till USA och träna WHOOOOOP!

 

Jag har alltid känt att livet är en lekplats med oändliga möjligheter till att ha kul! OBS: jag fattar att folk föds med olika privilegium/i olika situationer så det kanske inte är lätt att tänka så om man mår dåligt, lever i skräck eller typ bor i ett land där bomber faller genom droner etc.

 

Så när jag tog examen så tänkte jag: oj vad händer nu, finns så mycket olika scenarios att välja bland!! Innan det hade allt varit inrutat och planerat. Men aja long story short, jag flyttade hem och var peppad på att leva här och träna/tävla! Meeeeeen TWIST för många anledningar kändes det faktist inte som det ultimata livet för mig (livet ska kännas ultimat baserat på de möjligheter man har, utropstecken!!). Alltså om jag inte ville satsa 100% på löpningen så skulle det kanske känts annorlunda, men det enda jag vet att jag 100% vill göra är ju att springaaaaa för liveeeeet :D (och bo i Öst Afrika någongång i mitt liv och lära mig Swahili..haha #lifegoals ;))

 

Nu har jag iaf bestämt mig för att åka till USA i 3 månader till att börja med och träna med samma personer som jag tränade med i höstas i Connecticut. Fast nu har de blivit anställda av Atlanta Track Club så POWWW jag ska till Atlanta wieeee :) Hoppas också på att reunite-a med alla mina gamla USA homiesss, har saknat dem så mycket!!<3 Missförstå mig ej, jag älskar Sverige och min familj och mina kompisar här men jag känner att jag måste göra detta för att lyckas med mina mål!

 

Lyssnade på Dante häromdagen, och kände en moment av relatering till hans låt "Runners". Fast han menar inte löpare på ett sportigt sätt. Lyssna och njuuuut :)

 

ps. glömde nämna mitt andra lifegoal: att bo granne med lellzor när vi är 100år och gunga på våra gungstolar på en veranda :) Här är jag och lellzor förra veckan<33333