yolanda

Jag och min kompis Val brukar skämta om hur vi fått en "arbetsskada" från våra universitets studier eftersom vi inte längre kan kolla på en film, tv-serie, musikvideo etc, utan att automatiska börja tänka på vilka personer som representeras och hur de framställs. Ähhhh lägg av Yolanda kanske någon som läser det här tänker nu, överanalysera inte allting. Tänk igen...

 

Inte för att det behövs statistik för att upptäcka ett mönster angående representation i de filmer som visas mest på TV och bio i västvärlden...men tidigare i år så gjorde University of California en studie där de använde sig av 600 populära filmer för att undersöka hur människor var representerade i form av ras/etnicitet (vilket i USA inkluderar "black","white","hispanic" etc). De fann att 74.1% av karaktärerna var vita,14.1% svarta, 4.9% hispanic etc.

 

Dessa filmer som jag antar är Hollywood filmer är de vi i västvärlden tittar på mest. Lägg sedan till att dessa under-representerade icke-vita grupper ofta framställs efter deras stereotyper. T.ex asiatiska karaktärer framställs som tysta, nördiga och skumma. Svarta karaktärer som stöddiga, kriminella eller som pajaser. Detta händer såklart inte i varje Hollywood film, men i måååååånga av dem (här har jag ingen statistik för att stödja min åsikt men det känns som att alla som har någon erfarenhet av TV-tittande kan känna igen detta)

 

Det som fick mig att öppna ögonen för under-representationen av icke-vita i filmer och tv-serier var när jag (som vanligt) pratade med Val om hur mycket jag älskar dans filmer som ex Step Up.Val svarade då att hon också gillade sådana filmer men störde sig på hur nästan alla karaktärer i dessa filmer är icke-vita men att de två huvudrollerna ALLTID är spelade av vita personer...Jag har aldrig kunnat kolla likadant på en Step Up affisch igen...

 

Jag vet inte hur ofta det här händer i Sverige, men någonting som jag reagerat på sedan jag kom till USA i 2010 är hur mycket folk skämtar om asiater...om...och om...igen. Jag minns att vi var på ett hotell inför en tävling och folk började imitera en "asiatisk" städerska som kom och knackade på dörren. Alltså, det fanns ingen asiatisk personal på hotellet utan det här var bara ett gammalt skämt som drogs när vi bodde på hotell. 

 

Förutom lite random skämt här och där om asiater, så pratade folk om hur "konstiga" de kinesiska utbytesstudenterna var på vårt universitet, och hur de iiiinte ville ha kompisar som inte också var från Kina för dom hängde ju bara med varandra. Eller att folk bara skrattade åt de kinesiska studenterna om de gjorde något som såg någorlunda roligt ut. Tydligen så kan en asiatisk person få allt att se roligt ut...eller? Och kommentaren jag hört X antal gånger är "men erkänn att den asiatiska stereotypen är rätt så sann?!" följandes av skratt.

 

 

Det här kan man lätt få för sig om man kollar på mainstream tv-serier eller filmer. Hur många gånger har man inte sett den enda rollen spelad av en person med asiatisk utseende varit en karaktär som antingen är väldigt skum, tyst, nördig eller bara knäpp? Tänk på det nästa gång du kollar på film och du kommer förstå vad jag menar.

 

Angela Larsson skriver i sin krönika "Varför vi inte skrattar":

"Det skämtas om många andra minoriteter i samhället. Skämt som bara för fram motbjudande åsikter ett stort antal personer redan bär på. Skillnaden är att det inte tas på lika stort allvar när det gäller asiater som när det gäller andra utsatta grupper,  just för att det i Sverige uppmärksammas på tok för lite. Fördomarna kring oss är normaliserade och anses vara så pass  ”sanna” att det är okej att ironisera  kring  asiaters utseende, uttal samt kultur. "

 

 Ps. Kommentera gärna om du håller med eller inte, eller om du känner igen detta eller inte etc. Jag är nyfiken på din åsikt! :)