GOD MORGON
Idag när jag gjorde mitt dagliga försök till att bli allmänbildad (haha) genom att läsa DN med min frukost så läste jag en ledare som fick mig att känna en sån stoooor irritation, nämnligen ledaren "Hudfärgen skymde relevanta frågor". Tyligen är färg irrelevant. SVT borde gjort sin undersökning i svenska bolag efter etnicitet, och inte färg. LÄS DEN HÄR. Asså AHHH jag ogillar starkt när någon försöker tona ner betydelsen av någonting som är SÅ RELEVANT I MÄNNISKORS LIV.
Hej Erik Helmerson!
Först och främst, ni tycker att diskussionen om "representativitet" är märklig. Ni blir hellre representerad av Nyamko Sabuni än Jonas Sjöstedt. Tummen upp - vem som helst kan vilja bli representerad av någon som inte delar ens yttre egenskaper - ni är inte ensam. Men om ni föreställer er att ni växt upp i t.ex Uganda, när President Idi Amins åsikter angående icke-svarta började bli mer och mer negativ (innan han slängde ut dem). Skulle inte ni tycka det var trevligt om en vit person som delade samma erfarenheter som er i Uganda, kunde få vara med i de politiska diskussionerna med Amin? Ni är ju lika Ugandisk som presidenten men eftersom ni har vit hudfärg så är han påväg att slänga ut er. (OBS: kunde inte komma på ett bättre exempel för att försöka få er att föreställa er hur "representation" kan fungera, utan fick tyvärr använda Uganda som exempel som har sina brister).
Angående färg som en definition som brukar förknippas med rasism och rasister. Vi lever i ett samhälle med rasistiska strukturer, då måste vi tyvärr använda termer som tillhör den rasistiska ideologin - för att kunna påpeka ut orättvisorna och i sin tur ändra dem. Vi borde därför tacka SVT för att de pekar ut dessa strukturer!
Min pappa är från Uganda och min mamma från Finland. Vi kan prata om deras etnicitet hela dagen, och sedan försöka fundera ut min etnicitet då jag är född och uppväxt i Sverige. Men om sanningen ska fram så läses pappa av samhället som SVART och mamma som VIT. Ingen bryr sig om min komplicerade etnicitet, det som syns är att jag har något SVART i mig. "Har du rötter från Afrika?", "Vad bra du dansar, har du afrikanskt blod?", "Vart kommer du ifrån? Nej alltså innan det?" är frågor som människor ställer regelbundet till mig. Tror du de någonsin frågar om min finska bakgrund? Eller vill veta att jag pratar finska och inte ett "klick-språk"? Nej för de läser mig som ICKE-VIT. Spelar ingen roll att jag har lika stor bakgrund i både Finland och Uganda. Den ugandiska sidan kommer alltid ta större plats än den finska. Jag är inte halv-vit, utan halv-svart. Jag är inte icke-svart, utan jag är icke-vit. Läskigt va? Japp, dessa tankar har sina rötter i rasism och lever fortfarande kvar.
Jag har verkligen hatat att använda begreppet färg. Men sorgligt nog så lever vi i en tid där det spelar roll, vare sig vi vill det eller inte. Ni läses ju av samhället som vit, och eftersom många personer i Sverige läses av som vita så kanske det är lätt att glömma betydelsen av det ibland. Men när man lever i Sverige och inte läses av som vit så går det inte obemärkt. Tror ni min pappa gillar att det första som definerar honom är hans mörka hud? Att han gillar att han löper större risk att diskrimineras på arbetsmarknaden på grund av hans mörka hud? Att han gillar att han löper större risk för hatbrott på grund av hans mörka hud?
Vi kan säga att pappa löper större risk för hatbrott för att han är "afrosvensk", men vad säger vi när en svart amerikansk man utsätts för hatbrott i Sverige? Han är ju inte "afrosvensk", han är från USA och inte från ett land i Afrika, dock delar han samma hudfärg som många andra "afrosvenskar". Han är liksom dem, SVART.
Jag vill också sluta prata om den dumma termen färg, men det kan vi göra först när den inte spelar en extremt stor roll i vårat samhälle längre.
Med vänlig hälsning,
Yolanda Ngarambe
Okej, phewwww nu känns det lite bättre.
