yolanda

Nu när jag vet att 54 personer läst vad som pågår i min hjärna när jag är frusterad...haha, så känner jag att det passar bra att berätta vad jag brukar göra för att lyckas lugna ner mig själv lite. Det absolut första jag brukar göra är att ventilera till mina föräldrar och Akko och höra vad de tycker, och fråga typ: Är jag galen? Vad tycker ni? Vad gör ni för att inte explodera av ilska? Vad kan jag göra?.

 

I tisdags var jag på sista mötet med Rummets studiecirkel där vi pratade om aktivism. Där tog våra ledare upp olika sätt som man kan föra aktivism på. Bland annat genom namnsinsamling, demonstration, bojkott, strejk etc - och jag blev inspirerad till att börja jobba mer aktivt (känner att jag ibland bara sitter här med mina tankar typ). Här kommer iallafall min egna personliga lista på några former av aktivism som man kan göra redan idag:

 

1. UTBILDA SIG SJÄLV (här snackar jag inte om att gå i skolan)

Jag brukar resonera så här: "om jag funderar kring XXX så lär någon ha gjort det innan mig". Därför är jag mitt inne i mitt livslånga projekt av att lära mig från historien och andra människor. Detta kan göras genom att läsa böcker, bloggar, dagstidningen, kolla på filmer, dokumentärer, lyssna på gammal och ny musik, prata med äldre/yngre, lyssna på panel-samtal, vara med eller organisera en Teach-in osv osv. Nu när svarta amerikanerna ännu en gång protesterar mot de förtryck som de möter i USA så kollade jag igenom vår bokhylla hemma och hittade en bok som mamma köpt en gång i tiden, skriven av Eldrige Cleaver som var med i the Black Panther Party på 60-talet. Det var super intressant att läsa den boken för att se vad han hade säga om svarta amerikanernas situation i USA - och hur mycket det han skrivit skulle kunna sägas idag. Synd att han att han verkade ha blivit lite knäpp efter att han flydde USA som politisk-flykting.  

Jag tycker bojkott är ett starkt verktyg av aktivism eftersom mycket (kanske allt?) kretsar omkring pengar i världen. Det är många saker man kan blunda för, men jag tror det är svårt att blunda för något som minimerar ens inkomst eller rikedom - och därför är en bojkott en väldig effektiv metod. Många länder bojkottade t.ex Sydafrika när det hade Apartheid, så varför inte bojkotta Israeliska produkter så länge de ockuperar, förtrycker och diskriminerar palestinier? (Läs mer här).

En lista på produkter att bojkotta hittar du HÄR

 

Jag älskar demonstrationer! Jag har inte gått på jätte många, men jag tycker det är SÅ starkt och stort när människor bestämmer sig för att verkligen gå ut på gatan och visa sina åsikter! MEEEEN jag har lärt mig på sistone att det är viktigt att en demonstration har ett mål eller krav/lösning. Jag och pappa hamnade i en vild diskussion förra året när jag blev arg på honom för att han kritiserade en anti-rasistisk demonstration. Jag förstod inte vad han snackade om. Men nu fattar jag. Ibland kan det finnas andra sätt att arbeta för "anti-rasistisk kamp". Just nu tänker jag mycket på att man kan demonstrera mot anti-rasism, men det skulle vara bra om det fanns något konstruktivt man kunde kräva av samhället, mer än att inte rösa på Sverigedemokraterna. För institutionell rasism fanns innan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och kommer finnas krav även om de mirakulöst inte röstas in igen i mars. Demonstrationerna i Hong Kong i höst

 

 

Det här kommer nog bli en av mina längsta inlägg. Jag publicerar detta här så att jag aldrig glömmer bort min första reaktion till världens orättvisa (och pågående) historia. Den här texten skrev jag under mitt första år i USA (2011) när jag var påväg till en friidrottstävling i Princeton, och skickade det i ett mail till mina föräldrar och min syster. Det här mailet alltså. Phew. Som ni kommer märka var jag väääldigt frustrerad....

 

"Jag försökte skriva ner mina tankar vackert, som om jag skrev en artikel typ! MEN BAJS PÅ DET för jag vill bara skriva av mig och babbla på, så det här kommer banne mig inte bli en strukturerad uppsats! Aja. Idag på min Social Work lektion så skulle vi skriva ned vad i världen som gjorde oss hoppfulla. Vanligtvis skulle det varit lätt som en plätt för mig, jag är väl en väldigt positiv kvinna? Men inte idag, och inte sedan en tid tillbaka! Nuförtiden så har jag en väldigt cynisk eller ska jag säga pessimistisk syn på världen, och det är (som jag märkt) faktist väldigt jobbigt! Ända sedan jag fått ryck och blivit intresserad av nyheter och världen så har det bara gått ”down hill”. Haha. Nej men alltså jag har bara börjat förstå världens historia lite mer, och märkt lite sammanhang här och där. Jag menar, britterna var ju överallt och höll på. ÅHHH DET GÖR MIG SÅ IRRITERAD! Förra året började jag fatta att Afrika varit koloniserad i en tid för ett tag sedan, kul upptäckt. Not! Sen tog jag den där Latin Amerikas historia klassen, och bam, var inte dom också koloniserade. Jo, av spanjorer och européer igen. Woho, vad världen är fantastisk! Kolla där kom min cyniskhet igen. Inte okejjjjj. Sedan fortsatte min utforskning av världen med denna termin då jag lärde mig allt om Native Americans i min engelska klass. Nej men vad roligt, så trevligt med massmord utfört av européerna igen. Och lilla Columbus, han var ju en trevlig prick?! AHH. Jag vill typ skicka hatbrev till britterna (även om dom som stojade och var knäppa inte lever längre..) för av alla knasbollar från Europa så känns det som om dom var mest överallt och höll på. Och om det inte är sant, så bajsar jag på allt för dom har typ en kniv i min sida. Haha vilket uttryck. Nej men jag är riktigt arg, och det jobbiga är att min ilska inte precis gör någon skillnad. Jag är bara frusterad och arg över att jag inte vetat om alla dessa händelser tidigare, och förvånad över att ingen pratar om det mera!!! Men jag förstår också att detta är något i det förflutna och att man kanske inte kan vara arg över det längre eftersom gjort är gjort. Men hallå varför pratar ingen om dom tusen (eller är det miljoner för då kanske mitt huvud sprängs och jag kommer hamna i shock-tillstånd) Native Americans som blev mördade i sitt eget land? På sin egen jord av människor som dom en gång välkommnat och hjälpt när dom en gång var i nöd! YOLANDA ANROPAR VÄRLDEN, VART HÅLLER NI HUS??! Jag kan inte ens föreställa mig att folk i USA inte har tillräckligt med kunskap om deras folk som ursprungligen levde i deras land. Det borde vara lag på att vara full-lärd inom sin egen historia. Speciellt om man utrotade den ursprungliga befolkningen! Ja, jag är riktigt arg och jag undrar hur jag kommer komma över detta? Mitt humör gjordes ju inte bättre när jag satte ett och två i samman, och insåg att Aborginerna (Australiens ursprungliga folk) också såklart blivit utrotade. Och att dom också pratar engelska, som alla andra ställen som….blivit koloniserade….av….jag vill inte ens säga det. Ushhh. Men kul att engelskan är så spridd i världen. Wiho! Förut när jag levde i den trygga tiden ”Land of Oblivion” så förstod jag inte varför Engelskan och Spanskan var de två största språken. Men yes äntligen har jag kommit på det, vilken ”aha-moment (aka den värsta någonsin).

Det här dokumentet får bli steg ett till min nya åskådning av världen. Så länge detta dokument finns så behöver jag inte vara orolig över att glömma. För mycket dåligt har hänt i världen, men lika mycket har blivit bättre (hoppas jag haha). Slaveritet var ju över sist jag kollade, män och kvinnor ses som lika värda, och homosexualitet börjar bli mer och mer accepterat. Vi har forskare som lärt oss en hel del om människan, djuren och naturen. Psykologer och sociologer som lärt oss om människan och dess beteenden. Och gissa vilken låt som nu kommer på radion, John Mayer ”Waiting for the world to change”. Som han sjunger så väntar vi på att världen ska förändras, men att vi bara göra det: väntar. Så det är dags att bring it to the streets, som dom gjorde förr. 60-talet i USA var ju ganska händelserikt, med Social-rights movement. Japp mycket bra saker har ju faktist hänt i världen. Jag säger bara Mandela, Ghandi eller Moder Teresa. Hoppet finns här. Det gör mig glad!

 En sista fråga, kan ni (mor och fader & akko) ge mig några tips på hur ni håller er positiva efter all kunskap ni har? Hur ser man det goda i världen när man råkar se en rad tråkiga nyheter på TV? (please include positivsm, annars kanske jag blir kroniskt galen).

 Det var allt för mig, nu är vi framme i Princeton."

 JAPP DET VAR DET.... här kmr en bild från i somras då jag var på ett veckolångt läger i New Hampshire's skogar med ett tjugotal andra personer som ville lära sig mer om aktivism, om sig själva och om varandra. Shoutout till Michelle som alltid inspirerar mig<3