yolanda

Ehhh jag gillar att prata, skratta och springa överallt

Jag ska bli unapologetic & care-free

Publicerad 2015-07-14 20:39:41 i Raaandom

För att skapa stämning: spela den här låten i bakgrunden när ni läser ;) Känner mig inspirerad av den här låten från min nya favorit serie lolololol
 
Ni ba: vaaa? Let me explain...(S/O Kevin Hart lol). Det verkar ju ha skapats en trend här i bloggen med att jag mest skriver nuförtiden när jag känner mig lite fired-up och irriterad. Jag känner att jag måste skriva av mig, och känner mig alltid lite bättre efteråt. Meeeen det är inte alltid så att jag skriver av mig när jag känner ett behov. Det finns gånger då jag inte skrivit ner mina tankar i bloggen för att jag tänkt att folk kommer tycka det är fööör mycket, fööör extremt eller typ överdrivet. Aja, ni fattar grejjen: jag har suttit och tänkt på vad andra kommer tycka om mig, och BAM där har vi det som jag vill förändra. 
 
Min ex bf (haha shoutout) sa en gång till mig att jag brydde mig för mycket om vad folk tyckte om mig. Jag blev typ chockad och ba: EH VA, och la ner den tanken direkt. Men sedan började jag tänka på mitt beteende och insåg: neeeej han hade rätt *jobbigt*. Jag insåg att jag tonade ner mig, eller begränsade mig själv för att personerna runt omkring mig aldrig skulle bli obekväma eller tycka annorlunda än mig. Jag ville ju inte att de skulle ogilla mig eller bli sura? 
 
Pappa är typ the embodiment av unapologetic. Pappa kan care less om vad folk tycker om honom, och jag brukar skämta med honom om att han kommer bli en såndär gamling som säger vad han tycker rätt ut i luften 24/7 och gör folk fett obekväma. Jag brukar också skämta om att min största rädsla i livet är att bli lika frispråkig som honom LOL. 
 
Men helt seriöst, jag måste lägga ner mitt ursäktande beteende. Vet ni vad jag gör ibland? På Löpargymnasiets gym kan man ansluta sin telefon till högtalarna och spela sin egen musik, typ det bästa någonsin. Men vet ni vad jag gör hälften av tiden? Ibland när jag känner för att spela afropop, bongo flava, dancehall eller pkommersiell hiphop så tvekar jag. Det började med att en person klagade i typ 20min och sa "vad är det här för oljud?", och nu spelar jag mest svensk pop (som jag också gillar) eller radio musik för att inte någon ska känna sig obekväm eller tycka att jag är knäpp. Jag brukar också undvika att nämna att jag följer en vegansk kost eftersom cirka 1 miljon personer har känt sig provocerade av det. Jag brukar sätta upp håret i en tofs ibland när jag känner att mitt utsläppta krull är för "vilt" och stort för världen. Jag har hållit inne med ett förslag på förändring i en av mina föreningar för att jag inte vill att de ska tycka att jag är jobbig. Jag brukar sitta tyst och bubbla inombords när någon säger något rasistiskt eller låter som Sverigedemokraternas senaste värvning. Sedan ringer jag upp mina föräldrar och har årets rant. Eller så skriver jag ner mina tankar i bloggen, länkar på facebook, och har sedan en moment av oro. Tänk om ingen gillar det jag skrivit?
 
Någon vecka sedan blev jag uppläxad av någon som spelar en rätt viktig roll i mitt liv, på grund av någonting jag sagt på sociala medier. Det som jag alltid oroat mig över hände, men jag backade inte ner och jag stod för det jag hade sagt. Jag fick också världens uppbackning av mina kompisar (som alltid känner mig bättre än jag tror), och var helt unapologetic. DET VAR SÅ SKÖNT, och nu känner och förstår den här personen mig bättre. Det kommer nog inte alltid vara så lätt, men det här var en win-win för mig.
 
Pappa tror det här har att göra med min ålder. Han kanske har rätt? Aja, jag orkar iallafall inte vänta på att bli visare med åren så: hej då gamla ursäktande Yolle Boll och HEJ till framtiden som unapologetic och care-free lady :D 
 
min unapologetic past...LOL
 
 
till min apologetic future...
 
 för att avsluta med en annan Empire favorit<3 

Pinsamheten som uppstod på den där lektionen i USA...

Publicerad 2015-07-12 12:33:00 i Raaandom

Hahaha! Börjar det här inlägget med ett skratt för idag känner jag mig politisk LOL. Jag blev inspirerad av en diskussion jag hade men några kompisar på en picknick förra veckan, då vi pratade om att vara rasifierad i Sverige och typ hela världen LOOOOL. Jag fick många frågor om rasifiering i USA och rasism osv, och jag berättade om kursen jag tog som ändrade hela min bild angående vår svenska idol Carl von Linné. Det var i kursen SOC: Race & Ethnicity in the US år 2011 - here we go!
 
Professorn: Vem känner igen dem här mannen?
*Räcker upp handen blixtsnabbt*
Jag: Det där är Carl von Linné - han är från Sverige :D *såå stolt*
 
Jag tar alltid tillvara på alla moments där jag kan reppa Sverige i USA. Mest handlar det om när en svensk låt spelas på radion, men idag var det när mannen på vår 100-lapp, skaparen av det latinska växtsystemet,  visades på Powerpointen i klassrummet. Men årets SKÄMT inträffade en sekund senare när min lärare droppade bomben:
 
Carl von Linné namngav inte bara det latinska växtsystemet, men skapade också en ras-hiearki för människan. Japp, han delade upp oss i grupper, gav alla en nice beskrivning (not) och radade upp oss i en liten ordning baserat på vem som hade de bästa egenskaperna och känslor osv.
 
Han skrev om Americanus, Asiaticus, Africanus, and Europeanus. Vi kan ju själva gissa oss fram till hur människor i hans egna grupper såg ut och i vilken ordning han rankade dem. Han skrev t.ex att människor klassifierade som Africanus var svarta, lata och försumliga, medans människor klassifierade som Europeanus var vita, uppfinningsrika och skarpsinninga. Människor klassifierade som Asiaticus var gulbleka, melankoliska och strama och människor klassifierade som Americanus var röda, koleriska och rättframma. Under lektionen fick jag lära mig att han var en av de största influenserna till studier om mänskliga raser som naturvetenskapligt och biologiskt. EN AV DE STÖRSTA. Egentligen borde det inte vara förvånande eftersom hans växtsystem är det vi använder idag - hans ord väger ganska tungt.
 
Det som jag tänkte på mycket när jag lärde mig om Carl von Linnés rashiearki och t.ex att Sverige haft en slavkoloni i Ghana, var att det är rätt sjukt att vi inte får lära oss om det här i skolan i Sverige. Alla länder har massa att skämmas för i sin historia, men vi måste ju få höra talas om det? Jag förstår, det är rätt skämmigt att Carl von Linné delade upp människor i en ras hiearki och lade sig själv högst upp - men alltså är det inte pinsamt att jag lärde mig om detta utomlands och inte i Sverige?? Han är ju ansiktet på vår 100-lapp! Inte en snubbe man missar i första taget om man lyckas äga en hundring någon gång i sitt liv. Typ min favorit valör LOL.
 
Det kanske är skämmigt att Skansen inte bara hade djur men också människor på sitt zoo back in the day. Det kanske är skämmigt att Uppsala hade ett rashygieniskt institut cirka 40 år sedan. Det finns SÅ mycket att skämmas för i historien men det hindrar oss ju inte från att snacka om Förintelsen i Tyskland eller typ Apartheid i Sydafrika. Men det verkar hindra oss från att snacka om Carl von Linnés lilla ras-hiearki och istället fick jaaaaag skämmas på den där lektionen i USA. Tack för den! Haha skoja, nej men seriöst: jag önskar att jag hade fått lära mig det här på gymnasiet på Rudbeck istället för på ett universitet i USA! Tänk om jag aldrig tagit den där kursen. Då hade jag fått lära mig det här först på picknicken förra veckan (!!).
 
mannen, myten, legenden....
 
 Låt mig avsluta med lite bra vibesssss!
 
 
 

Om

Min profilbild

Yolanda

löpare, vegan, vill i framtiden kallas sociologen Yolle Boll osv osv

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela