yolanda

För att skapa stämning: spela den här låten i bakgrunden när ni läser ;) Känner mig inspirerad av den här låten från min nya favorit serie lolololol

 

Ni ba: vaaa? Let me explain...(S/O Kevin Hart lol). Det verkar ju ha skapats en trend här i bloggen med att jag mest skriver nuförtiden när jag känner mig lite fired-up och irriterad. Jag känner att jag måste skriva av mig, och känner mig alltid lite bättre efteråt. Meeeen det är inte alltid så att jag skriver av mig när jag känner ett behov. Det finns gånger då jag inte skrivit ner mina tankar i bloggen för att jag tänkt att folk kommer tycka det är fööör mycket, fööör extremt eller typ överdrivet. Aja, ni fattar grejjen: jag har suttit och tänkt på vad andra kommer tycka om mig, och BAM där har vi det som jag vill förändra. 

 

Min ex bf (haha shoutout) sa en gång till mig att jag brydde mig för mycket om vad folk tyckte om mig. Jag blev typ chockad och ba: EH VA, och la ner den tanken direkt. Men sedan började jag tänka på mitt beteende och insåg: neeeej han hade rätt *jobbigt*. Jag insåg att jag tonade ner mig, eller begränsade mig själv för att personerna runt omkring mig aldrig skulle bli obekväma eller tycka annorlunda än mig. Jag ville ju inte att de skulle ogilla mig eller bli sura? 

 

Pappa är typ the embodiment av unapologetic. Pappa kan care less om vad folk tycker om honom, och jag brukar skämta med honom om att han kommer bli en såndär gamling som säger vad han tycker rätt ut i luften 24/7 och gör folk fett obekväma. Jag brukar också skämta om att min största rädsla i livet är att bli lika frispråkig som honom LOL. 

 

Men helt seriöst, jag måste lägga ner mitt ursäktande beteende. Vet ni vad jag gör ibland? På Löpargymnasiets gym kan man ansluta sin telefon till högtalarna och spela sin egen musik, typ det bästa någonsin. Men vet ni vad jag gör hälften av tiden? Ibland när jag känner för att spela afropop, bongo flava, dancehall eller pkommersiell hiphop så tvekar jag. Det började med att en person klagade i typ 20min och sa "vad är det här för oljud?", och nu spelar jag mest svensk pop (som jag också gillar) eller radio musik för att inte någon ska känna sig obekväm eller tycka att jag är knäpp. Jag brukar också undvika att nämna att jag följer en vegansk kost eftersom cirka 1 miljon personer har känt sig provocerade av det. Jag brukar sätta upp håret i en tofs ibland när jag känner att mitt utsläppta krull är för "vilt" och stort för världen. Jag har hållit inne med ett förslag på förändring i en av mina föreningar för att jag inte vill att de ska tycka att jag är jobbig. Jag brukar sitta tyst och bubbla inombords när någon säger något rasistiskt eller låter som Sverigedemokraternas senaste värvning. Sedan ringer jag upp mina föräldrar och har årets rant. Eller så skriver jag ner mina tankar i bloggen, länkar på facebook, och har sedan en moment av oro. Tänk om ingen gillar det jag skrivit?

 

Pappa tror det här har att göra med min ålder. Han kanske har rätt? Aja, jag orkar iallafall inte vänta på att bli visare med åren så: hej då gamla ursäktande Yolle Boll och HEJ till framtiden som unapologetic och care-free lady :D 

 

min unapologetic past...LOL

Hahaha! Börjar det här inlägget med ett skratt för idag känner jag mig politisk LOL. Jag blev inspirerad av en diskussion jag hade men några kompisar på en picknick förra veckan, då vi pratade om att vara rasifierad i Sverige och typ hela världen LOOOOL. Jag fick många frågor om rasifiering i USA och rasism osv, och jag berättade om kursen jag tog som ändrade hela min bild angående vår svenska idol Carl von Linné. Det var i kursen SOC: Race & Ethnicity in the US år 2011 - here we go!

 

Professorn: Vem känner igen dem här mannen?

*Räcker upp handen blixtsnabbt*

Jag: Det där är Carl von Linné - han är från Sverige :D *såå stolt*

 

Jag tar alltid tillvara på alla moments där jag kan reppa Sverige i USA. Mest handlar det om när en svensk låt spelas på radion, men idag var det när mannen på vår 100-lapp, skaparen av det latinska växtsystemet,  visades på Powerpointen i klassrummet. Men årets SKÄMT inträffade en sekund senare när min lärare droppade bomben:

 

Carl von Linné namngav inte bara det latinska växtsystemet, men skapade också en ras-hiearki för människan. Japp, han delade upp oss i grupper, gav alla en nice beskrivning (not) och radade upp oss i en liten ordning baserat på vem som hade de bästa egenskaperna och känslor osv.

 

Han skrev om Americanus, Asiaticus, Africanus, and Europeanus. Vi kan ju själva gissa oss fram till hur människor i hans egna grupper såg ut och i vilken ordning han rankade dem. Han skrev t.ex att människor klassifierade som Africanus var svarta, lata och försumliga, medans människor klassifierade som Europeanus var vita, uppfinningsrika och skarpsinninga. Människor klassifierade som Asiaticus var gulbleka, melankoliska och strama och människor klassifierade som Americanus var röda, koleriska och rättframma. Under lektionen fick jag lära mig att han var en av de största influenserna till studier om mänskliga raser som naturvetenskapligt och biologiskt. EN AV DE STÖRSTA. Egentligen borde det inte vara förvånande eftersom hans växtsystem är det vi använder idag - hans ord väger ganska tungt.

 

Det som jag tänkte på mycket när jag lärde mig om Carl von Linnés rashiearki och t.ex att Sverige haft en slavkoloni i Ghana, var att det är rätt sjukt att vi inte får lära oss om det här i skolan i Sverige. Alla länder har massa att skämmas för i sin historia, men vi måste ju få höra talas om det? Jag förstår, det är rätt skämmigt att Carl von Linné delade upp människor i en ras hiearki och lade sig själv högst upp - men alltså är det inte pinsamt att jag lärde mig om detta utomlands och inte i Sverige?? Han är ju ansiktet på vår 100-lapp! Inte en snubbe man missar i första taget om man lyckas äga en hundring någon gång i sitt liv. Typ min favorit valör LOL.

 

Det kanske är skämmigt att Skansen inte bara hade djur men också människor på sitt zoo back in the day. Det kanske är skämmigt att Uppsala hade ett rashygieniskt institut cirka 40 år sedan. Det finns SÅ mycket att skämmas för i historien men det hindrar oss ju inte från att snacka om Förintelsen i Tyskland eller typ Apartheid i Sydafrika. Men det verkar hindra oss från att snacka om Carl von Linnés lilla ras-hiearki och istället fick jaaaaag skämmas på den där lektionen i USA. Tack för den! Haha skoja, nej men seriöst: jag önskar att jag hade fått lära mig det här på gymnasiet på Rudbeck istället för på ett universitet i USA! Tänk om jag aldrig tagit den där kursen. Då hade jag fått lära mig det här först på picknicken förra veckan (!!).

 

mannen, myten, legenden....

 Låt mig avsluta med lite bra vibesssss!

 

 

 

 Haha den här videon, såå konstig men jag är ju ett Lorentz fan (hans album Kärlekslåtar är en av mina favoriter)<3 plus att jag älskar den här låten :)

 

 

Idag tog min träning 4 timmar för någon anledning LOLZ och nu sitter jag här och ser ut som jag är född i Punkalaidun med mitt nya vattenmelon hårband. Nu vill jag ut i mitt favoritljus (sommarkväll i SWE) :D

 

 

 

Hej kära vänner! :D

Shoutout till alla som läser detta, ni är anledningen till att jag finner energi till att forsätta skriva här. <3 HAHAHAHAHA SKOJA. No offence, men ibland har jag skrivit här och haft en läsare (OBS: mig själv) HAHA så jag kommer nog fortsätta skriva vare sig jag en dag blir en kändis-bloggare (tvivlar på den) eller hatad bloggare (LOLZ). Ibland brukar jag spana in vad jag skrev här för typ 6 år sedan när jag gick på löp och DÖR av skratt. Har skrivit såå knäppa och skumma grejjer - och varit SÅ dramatisk LOL.

 

Men iaf, här sitter jag på verandan utanför huset i Atlanta och svettas ihjäl lite. Det är SÅ varmt här. Jag är på riktigt rädd inför sommaren, och känner mig lyckligt lottad över att jag ska hem under de varmaste månaderna här haha. Tror det är cirka 35 grader just nu HJÄLP. Som ni kanske vet är jag inte riktigt ett fan av super varma dagar, mig hittar man bara i skuggan och ALDRIG solandes i solen haha. Men har kommit på att vädret här är bra för min löpning för nu kanske jag kommer sluta vara anti Världsungdomsspelen för att det alltid är så himla varmt där. Haha, jag brukade få ångest över att åka till gbg och tävla där.

 

Vad har jag gjort på sistone? Hmm igår fick jag för första gången springa snabbare än 78sek på 400m LOLZ. Fick som uppgift att springa 1 mile på All Comers Meet tävlingen (som ATC anordnar) i jämn fart och springa in på 4.55 utan att spurta. Och jag lyckades woho :D Känner hopp inför framtiden. 

Förutom att springa runt så har jag upptäckt ett nytt favoritställe i Atlanta som heter Little Five Points, ett område som känns lite Camden/hipster/grunge/hippie inspirerat haha och som har en vegan restaurang<3 MMM så gott. Plus att jag blev kompis med typ 5 random personer inom 20min för att alla är så sociala här i Södern :) En av de personerna var en producent som vill att jag ska vara med i hans reality show HAHA, fortsättning följer. 

 

Jag har också varit på Six Flags (nöjespark) för första gången i mitt liv och växte lite som personer under de 4timmarna vi spenderade där. Vi var ett gäng som gick dit och på något sätt lyckades de övertala mig att åka på världens läskigaste åkturer. Jag överlevde och tyckte fasktist att den läskiga känslan som uppstår i magen när man åker upp och ner var lite kul på sista åkturen haha. 

 

Okej det där var typ en liten update, men detta inlägg skulle inte passa in på min blog utan lite bilder och politik så take a moment och spana in denna video nedan. Ibland känns det som att jag är besatt av att babbla om instutionell rasism i USA och speciellt svarta amerikaners situation, men det är omöjligt att bo här utan att tänka eller påverkas av det. Finns saker jag ej kan dela med mig här, men har redan varit med om situationer där jag och mina kompisar varit SJUKT chockade över hur fördomar och extrem rasism kan finnas här i Södern, speciellt söder om Atlanta. LÄNK: http://youtu.be/rSAw51caEeg 

 

 

Hejsan hoppsan!

Tänkte börja med en S/O till alla som tävlar 5km eller längre på banan...LOLZ. Igår arrangerade Atlanta Track Club en "All Comers Meet" som är en informell tävling som hålls varje tisdag kväll för alla som vill delta (gratis!). Jag hade på schemat att springa ett 5,000m lopp fast som ett snabbdistans pass - men ändå mitt första 5km lopp på bana någonsin. Kändes iaf som världens längsta lopp hahah fick en mindre depression i loppet då jag tänkte: det här kanske är min framtid HAHAH. Nej men det var väldigt intressant att springa varv efter varv på ett och samma ställe..Haha aja det blev ett bra träningspass iaf och ett steg närmare att få springa snabbt igen wihoooooo. Plus så var det ett blandat lopp med killar och tjejer vilket var roligt! Btw, varför pratar ingen om att det känns som att fötterna brinner när man springer långa lopp på banan???! 

Förutom att jag tränar och sånt blabla så lyckades jag också klura ut Cobb County's kollektivtrafik. HAHA HJÄLP. Låt mig berätta hur man tar sig till stan utan bil från där jag bor...

1. Ta en rask promenad i 20min till världens minsta busshålls plats

2. Vänta på bussen som är typ 15min försenad (enda anledningen till att du vet att den är sen är för att en man redan stod där vid din ankomst)

3. Bli kompis med mannen som står och väntar på bussen! Han berättar att det kommer ta cirka 20min för bussen att ta sig till tunnelbane-stationen som är din final destination. Eran interaktion slutar med att ni bondar över att han är från Etiopien och din pappa från Uganda och du skriver ner din address i SWE på ett papper till honom hahahaah för han ska tydligen till SWE i november (du tänker: pappa kan bli kompis med han eller nåt).

4. Bussen kommer!!!

5. Bussresan till tunnelbane-stationen tar 45 min HAHA. 100 miljoner stopp ska avverkas på vägen. 

5. Yolanda leker sociolog och analyserar bussens passagerare. Området jag bor i är väldigt "blandat" - alltså inte så segregerat..typ. Men alla på bussen är bruna/svarta amerikaner..surprise surprise..not. Åh USA :(

6. Nu har det gått cirka 1,5h sedan resan påbörjades och till din stora förvåning så tar tunnelbane resan bara 10min wihooo :D :D :D :D 

 

Väl inne i stan besökte jag The Civil and Human Rights Museum som var väldigt bra!! Fick erfara hur det kunde vara att medverka i en sit-in protest på 1960 talet (ehh super läskigt) och såg massa intressanta filmer/texter. Museumet låg också mittemot Coca Cola museumet som jag en dag också vill besöka! :) 

 

Sedan insåg jag att alla jag bor med var oroliga över vart jag tagit vägen eftersom jag inte berättat för någon vart jag försvann. Gillar dock att känna mig fri. Påbörjade sedan resan hem som bjöd på mycket intressanta interaktioner LOLZ. 

 

Avslutar med en bild från igår då jag försökte underhålla mig själv då tävlingen var typ 50min försenad haha

Igår var det mycket diskussioner angående beslutet att inte ge prispengar till årets vinnare av Stockholm Marathon om personen inte var från Norden. Till min glädje ändrades beslutet och nu får vinnaren pengar oberoende av vilket land den kommer ifrån PLUS att vinnarna i den nya nordiska landskampen också får pengar. En win win situation! Men mitt i den här diskussionen så tänkte jag på en grej som jag har börjat reagera på oftare och oftare...

 

Jag förstår grejjen. I maraton och många andra löpdistanser kan man se en dominans av löpare från Kenya och Etiopien. Vi som bor utanför dessa länder känner säkert ofta ej igen dessa löpare förutom de vi sett mest som David Rudisha (800m) och Ezekiel Kemboi (3000mH) för att ge två exempel på löpare från Kenya. Därför pratar man om dessa individer som "kenyanerna" eller "etiopierna" som såklart är normalt. Om jag skulle tala om en stor grupp löpare från Sverige skulle jag säkert kalla dem "svenskarna".

 

Men här kommer the twiiiiist! I diskussionerna jag läste igår så pratades det mycket om "hur kul är det när kenyaner man aldrig sett förr och aldrig kommer se igen kommer och vinner en mara" eller "vem kan namnge de senaste vinnarna av Stockholm Marathon...?" osv. Det snackades om kenyansk eller etiopisk dominans som något jobbigt och negativt. Det pratades mycket om dessa "namnlösa kenyaner" - och tillslut ville jag skrika DE HAR FAKTIST NAMN KAN NI INTE LÄSA RESULTAT LISTOR LÄNGRE. AHHHH. 

 

 

Så om någon känner sig lite tveksam angående vem som vann Stockholm Marathon förra året..

2014: 

Isabellah Andersson (SWE) & Benjamin Bitok (KEN)

 

Hej kära vänner! 

Wow vilket varmt välkomnande tänker ni! LOLLZZZ. Btw, "LOLZZZ" är mitt nya favorit uttryck haha. Men iallafall, låt oss fira att jag varit i USA i nääästan 5 veckor nu - wowowow. Har tiden gått fort? Nja jag vet inte! Ibland tänker jag att den har det men ibland inte. Just nu är jag i en sån där fas där jag hela tiden tänker framåt och ba, "åhh jag längtar tills Juni då jag kmr ha fått in maaaassa träning, vara i världens form och ha värsta sixpack absen" HAHAHAH LOLZZZ. Nej men när jag tänker på mitt löparliv, så har jag t.ex aldrig haft värsta kilometrerna att skryta med per vecka eller känt mig särskilt super stark HAHA. Jag har inget av det just nu heller, men det är på väg!! Och nu längtar jag tills den dagen då jag har många kilometer i mig, massa styrka, rörlighet, uthållighet, snabbhet etc etc. Och om jag kommer över mitt problem med en av mina baksidor snart så tror jag att jag i Juni kan få börja känna att jag närmar mig dit tihi. 

 

Träningen har rullat på bra tills förra veckan då vi bestämde oss för att backa av lite för att ta itu med mina baksidor som har gjort ont lite till och från sen i vintras. Men men! Jag måste vara tålmodig och tänka långsiktigt för i framtiden kommer det hända grejer! Ni hörde det först här, POWWWWW. 

 

Hahah okej det här inlägget börjar bli en ego-boost predikan ala pappa! LOLLZZZZ

 

Jaajaja, här kommer lite bilder:

När klockan nästan slått midnatt tanke: om jag inte utvecklas av den här träningen så är jorden inte rund. Hej då nu ska jag somna in i en djup dvala

 

 

Och pooofff så har jag varit i USA i en hel vecka! Alltså när jag steg ur planet och började vandra mot passkontrollen så fick jag världens "hemma" känsla, kändes lite som att jag kommit till mitt andra hem typ! Blev lite förvånad men ändå inte, jag har ju trots allt pluggat i USA i fyra år! Det var så mycket som var familiärt, människors kroppsspråk och "sociala koder" som är så annorlunda från Sveriges. Aja, nu känns det helt som vanligt att vara här igen - som om det inte är någon big deal alls att jag bor i Atlanta plötsligt!

 

Senaste veckan har spenderats med mycket träning, lite (okej nästan ingen) inredning av mitt nya rum och lite tävlingar! Först vill jag take a moment - och prata om förra onsdagen när vi samlades kl 18.00 i en park i Atlanta för att träna. Vi skulle köra 200ingar på en grusväg typ och på uppvärmningen såg vi Andre 3000 på en promenix i parken!! EH COOLT :D Förutom att vi såg honom så var träningen såå kul. Vi var fyra tjejer som körde ihop plus vår Coach som är farthållare på träningen. Jag gillade iaf känslan att springa med en grupp tjejer som kunde köra samma fart plus lite "girl power" känsla haha :D Blir alltid lite avis när jag ser en stor grupp killar köra ihop, typ som på Spårvägens träningar haha. 

 

Vet inte riktigt vad "dagen före doppare dagen" betyder hahah men just nu symboliserar den meningen att jag åker till USA imorn :D

 

Den här veckan har varit helt galen, massa träning och äventyr - och idag stack jag och Eddie ut i Märsta för en liten photo shoot haha! Eddie var värsta high-tech och avancerad med sina prylar haha, jag skämtade mest om att det såg ut som han var en doktor med sin solljus-apparat som han använde för att välja en bra plats att fota på (fråga mig inte vad jag menar med det ens haha!). Men åh jag gillar verkligen bilderna: big up till Eddie - han är så duktig!!

 

PS. Random bakgrundshistoria: För fem år sedan arrangerade Eddie ett Hiphop & Rapbattle event där jag var konferencier hahah! Såå kul och random! Ahhh nu måste jag ta en mat paus innan jag fortsätter mitt packande som pågått i cirka 4tim i snigelfart!

 

I förrigår var jag och såg "I am Dublin", en dokumentär som handlar om en kille som är flykting från Somalia och hur Dublinförordningen (att första landet i Europa som han flyr till har ansvar om honom, lägg till typ massa komplicerade grejer så har jag kommit fram till en förklaring...typ) påverkar honom.

 

Och ikväll ska jag se denna!

Idag när jag gjorde mitt dagliga försök till att bli allmänbildad (haha) genom att läsa DN med min frukost så läste jag en ledare som fick mig att känna en sån stoooor irritation, nämnligen ledaren "Hudfärgen skymde relevanta frågor". Tyligen är färg irrelevant. SVT borde gjort sin undersökning i svenska bolag efter etnicitet, och inte färg. LÄS DEN HÄR. Asså AHHH jag ogillar starkt när någon försöker tona ner betydelsen av någonting som är SÅ RELEVANT I MÄNNISKORS LIV. 

 

Heeeeeej!

Alltså först tänker jag börja med att deklarera att min kris är slut, för två anledningar:

1. För att det är mars månad (sa ju att den skulle ta slut i februari ;) )

&

2. För att jag ska åka till USA och träna WHOOOOOP!

 

Jag har alltid känt att livet är en lekplats med oändliga möjligheter till att ha kul! OBS: jag fattar att folk föds med olika privilegium/i olika situationer så det kanske inte är lätt att tänka så om man mår dåligt, lever i skräck eller typ bor i ett land där bomber faller genom droner etc.

 

Så när jag tog examen så tänkte jag: oj vad händer nu, finns så mycket olika scenarios att välja bland!! Innan det hade allt varit inrutat och planerat. Men aja long story short, jag flyttade hem och var peppad på att leva här och träna/tävla! Meeeeeen TWIST för många anledningar kändes det faktist inte som det ultimata livet för mig (livet ska kännas ultimat baserat på de möjligheter man har, utropstecken!!). Alltså om jag inte ville satsa 100% på löpningen så skulle det kanske känts annorlunda, men det enda jag vet att jag 100% vill göra är ju att springaaaaa för liveeeeet :D (och bo i Öst Afrika någongång i mitt liv och lära mig Swahili..haha #lifegoals ;))

 

Nu har jag iaf bestämt mig för att åka till USA i 3 månader till att börja med och träna med samma personer som jag tränade med i höstas i Connecticut. Fast nu har de blivit anställda av Atlanta Track Club så POWWW jag ska till Atlanta wieeee :) Hoppas också på att reunite-a med alla mina gamla USA homiesss, har saknat dem så mycket!!<3 Missförstå mig ej, jag älskar Sverige och min familj och mina kompisar här men jag känner att jag måste göra detta för att lyckas med mina mål!

 

Lyssnade på Dante häromdagen, och kände en moment av relatering till hans låt "Runners". Fast han menar inte löpare på ett sportigt sätt. Lyssna och njuuuut :)

 

ps. glömde nämna mitt andra lifegoal: att bo granne med lellzor när vi är 100år och gunga på våra gungstolar på en veranda :) Här är jag och lellzor förra veckan<33333