yolanda

gissa vem som gjorde det? jag såklart! och brukar yolanda gråta bara så där (in public iallafall)?. Nope!

Till och med när jag gick på fotboll och gjorde illa mig så att det gjorde superont så grät jag ALDRIG. Jag härdade!

MEN. När jag tycker något är fel eller orättvist eller jag vet inte vad så blir jag:

1. arg

och om personen inte fattar vad jag menar och ger intryck att jag t.ex är ett freak (okej jag överdriver) eller inte fattar vad jag menar så blir jag:

2. arg nummer två

men sedan går det över till:

3. arg blandat med tears!!!!!!

och detta 1,2 och 3 scenario hände idag på gympan - inte okej någonstans!

så vad är min slutsats? jadu. Att någonting är fel när jag gråter på gympan! Och det är inget fel på mig jag talar om då, utan någonting annat. Vad fick mig att gråta? Inte någon skada utan en attityd!!!

Jag tycker inte om att känna att någonting är omöjligt (för ingenting är det!). Och idag kände jag att dyka upp och hämta en liten docka var omöjligt just i den stunden så jag behövde pepp och råd. Och det fick jag av bra homies. Men när jag känner press av t.ex någon som inte alls förstår någonting av vad jag snackar om (eller vill förstå) så blir det en dålig ekvation.

Min omöjliga känsla plus noll förståelse = diasaster.

Asså bajs på dig. Förlåt men du är dum. Japp jag skyller på dig för du var inte pedagogisk idag! hej då.